Kretsloppet 2016

Ja, det blev ett riktigt dålig lopp i år, igen. Fiasko.  Skulle nog kunna säga att jag kopierade förra årets lopp.

Sluttiden blev 39:53. Vet inte hur många gånger jag får höra att de är en sjukt bra tid! Och visst är sub 40 en bra tid, det är inte många som klarar det. Men det var inte längesedan jag sprang på 38:20 så jag vet att jag kan bättre. Och även om tiden är super för de flesta andra så är den inte bra för mig, inte i dagsläget. Hade jag varit mindre tränad, varit skadad, planerat att ta det lite lugnt etc etc hade jag mkt väl kunnat var supernöjd med själva tiden i sig. MEN mitt mål var omkring 38min, absolut helst SUB38

Startade i bra tempo första 2km men kände snabbt att detta inte var någon bra dag, detta kommer inte att hålla. Benen sjukt sega och stretade emot och redan km 3-4 låg jag över mitt tänkta snitt-tempo (3:50). Efter det kan man säga att jag gav lite upp, fick ligga över 4min/km och sikta på att komma under 40 iaf och bara det var tufft som attan. Hade så gärna velat kliva av banan, ville inte komma i mål på en ”dålig” tid. Men eftersom det var lagtävling så ville jag inte svika laget för jag vet att min tid viktigt. Och med facit i hand så var det ju väldigt bra för vårt lag Vindspelet vann faktiskt damklassen och det med bara ynka 9sek från tvåan, vi kom dessutom 10a i mixklassen av 147 lag. Det va kul:)

Eftersom jag visste redan efter ett par km att loppet inte skulle gå vägen så hade jag lång tid (en sisådär 8km) på mig att bearbeta loppet, tänka framåt och lämnat loppet bakom mig. Så väl i mål var jag missnöjd med tiden men glad i humöret, loppet i sig hade jag släppt för långesedan.

Har nu i efterhand funderat på varför kretsloppet två år i rad verkligen inte gått som det borde… Dels så tror jag att jag underskattat vilan, återhämtningen. Jag sprang bara några dagar innan 1500m och den mjölksyran jag fick känna på då har jag ladrig varit med om innan, mkt möjligt att det fortfarande satt kvar i benen, min kropp är inte van vid sån mjölksyra.

Men jag tror att väldigt mycket satt i huvudet, de lopp jag sprungt riktigt bra på har jag sprungit med ett högt uppsatt mål men med tanken ”va kul om det går bra idag, ska testa att hålla detta tempot och se om det går”. Alltså med ett högt mål men inte med ett krav på mig själv att jag måste klara det just den dan. Till Kretsloppet har tanken varit”idag ska jag göra ett bra lopp, idag måste jag hålla 3:50-tempo). När man har en tanke om att detta tempo vill jag hålla men inte måste och det sedan känns ok så känns det så jäkla bra men blir sporrad och motiverad och känner sig stark. Men om jag har inställningen att jag måste hålla 3:50-tempo för att klara 38min och det känns lite segt i benen, känner man sig klen, ur from och tappar motivationen. Jag såg filmsnuttar både från ca 8km och spurt in mot mål och hur det såg ut i jämförelse med hur jag kände mig stämmer inte alls överens. På filmerna springer jag med lätta, pigga steg, inte en tillstymmelse till att ta ut mig allt vad jag har. Men jag minns så väl att jag vid dessa tillfällen fick ropa på mig själv inombords att det är inte långt kvar nu, bit ihop, försök öka oh det var så sjukt jobbigt. Jag tror helt nekelt att jag upplevde loppet mentalt så mycket jobbigare än vad det var fysiskt även om det kändes helt fysiskt asjobbigt. Och ytterligare bevis på det var att jag strax eftr målgång va hur pigg som helst, hade kunnat springa 1 mil till. Dagen efter gav jag mig ut på ett längre pass och kunde utan några problem srpinga 18km i 5min-tempo.

En tredje aspekt på det hela är ju också att man kan inte vara bra på allt samtidigt. Om man som jag gjort hela året, tävlat på en mångd olika distanser, allt från terräng till asfalt så finns det vissa lopp som blir fail till förmån till andra. Och senaste tiden har fokus legat på Lidingö: extra långa långpass, dubbla långpass på helgen, terräng, backe…. Alltså inte vara snabb, explosiv på kortare distanser. Så vi kan ju hoppas att Lidingöloppet till helgen ger ett bättre resultat!  Men tänker springa detta lopp med högt mål (under 2:20) och tänka att va kul det vore att det går bra. Jag måste inte klara sub 2:20 för Lidingöloppets 30km långa bana är en bedrift att springa och en härlig upplevelse vare sig man persar eller inte.

Detta blev ett väldigt långt utlägg om Kretsloppet:)

Summa summarum så lägger jag loppet bakom mig, hoppas få till ett annat milslopp med förhoppningsvis bättre tid men i alla fall med en bättre känsla. Och trots allt så blev jag 11:e placerad av över 1000st starter (hur dåligt kan det va?).

Vi vann damklassen och 39:53 är faktiskt nytt pers på just Kretsloppet

Km-tider för loppet:

1. 3:33
2. 3:45
3. 3:54
4. 3:59
5. 4:09
6. 4:08
7. 4:08
8. 4:04
9. 4:12
10. 4:00

0-5km 19:20 min (20sek över tänkt tid)
6-10km 20:33min (1min 33sek över tänkt tid)