Kretsloppet 2016

Ja, det blev ett riktigt dålig lopp i år, igen. Fiasko.  Skulle nog kunna säga att jag kopierade förra årets lopp.

Sluttiden blev 39:53. Vet inte hur många gånger jag får höra att de är en sjukt bra tid! Och visst är sub 40 en bra tid, det är inte många som klarar det. Men det var inte längesedan jag sprang på 38:20 så jag vet att jag kan bättre. Och även om tiden är super för de flesta andra så är den inte bra för mig, inte i dagsläget. Hade jag varit mindre tränad, varit skadad, planerat att ta det lite lugnt etc etc hade jag mkt väl kunnat var supernöjd med själva tiden i sig. MEN mitt mål var omkring 38min, absolut helst SUB38

Startade i bra tempo första 2km men kände snabbt att detta inte var någon bra dag, detta kommer inte att hålla. Benen sjukt sega och stretade emot och redan km 3-4 låg jag över mitt tänkta snitt-tempo (3:50). Efter det kan man säga att jag gav lite upp, fick ligga över 4min/km och sikta på att komma under 40 iaf och bara det var tufft som attan. Hade så gärna velat kliva av banan, ville inte komma i mål på en ”dålig” tid. Men eftersom det var lagtävling så ville jag inte svika laget för jag vet att min tid viktigt. Och med facit i hand så var det ju väldigt bra för vårt lag Vindspelet vann faktiskt damklassen och det med bara ynka 9sek från tvåan, vi kom dessutom 10a i mixklassen av 147 lag. Det va kul:)

Eftersom jag visste redan efter ett par km att loppet inte skulle gå vägen så hade jag lång tid (en sisådär 8km) på mig att bearbeta loppet, tänka framåt och lämnat loppet bakom mig. Så väl i mål var jag missnöjd med tiden men glad i humöret, loppet i sig hade jag släppt för långesedan.

Har nu i efterhand funderat på varför kretsloppet två år i rad verkligen inte gått som det borde… Dels så tror jag att jag underskattat vilan, återhämtningen. Jag sprang bara några dagar innan 1500m och den mjölksyran jag fick känna på då har jag ladrig varit med om innan, mkt möjligt att det fortfarande satt kvar i benen, min kropp är inte van vid sån mjölksyra.

Men jag tror att väldigt mycket satt i huvudet, de lopp jag sprungt riktigt bra på har jag sprungit med ett högt uppsatt mål men med tanken ”va kul om det går bra idag, ska testa att hålla detta tempot och se om det går”. Alltså med ett högt mål men inte med ett krav på mig själv att jag måste klara det just den dan. Till Kretsloppet har tanken varit”idag ska jag göra ett bra lopp, idag måste jag hålla 3:50-tempo). När man har en tanke om att detta tempo vill jag hålla men inte måste och det sedan känns ok så känns det så jäkla bra men blir sporrad och motiverad och känner sig stark. Men om jag har inställningen att jag måste hålla 3:50-tempo för att klara 38min och det känns lite segt i benen, känner man sig klen, ur from och tappar motivationen. Jag såg filmsnuttar både från ca 8km och spurt in mot mål och hur det såg ut i jämförelse med hur jag kände mig stämmer inte alls överens. På filmerna springer jag med lätta, pigga steg, inte en tillstymmelse till att ta ut mig allt vad jag har. Men jag minns så väl att jag vid dessa tillfällen fick ropa på mig själv inombords att det är inte långt kvar nu, bit ihop, försök öka oh det var så sjukt jobbigt. Jag tror helt nekelt att jag upplevde loppet mentalt så mycket jobbigare än vad det var fysiskt även om det kändes helt fysiskt asjobbigt. Och ytterligare bevis på det var att jag strax eftr målgång va hur pigg som helst, hade kunnat springa 1 mil till. Dagen efter gav jag mig ut på ett längre pass och kunde utan några problem srpinga 18km i 5min-tempo.

En tredje aspekt på det hela är ju också att man kan inte vara bra på allt samtidigt. Om man som jag gjort hela året, tävlat på en mångd olika distanser, allt från terräng till asfalt så finns det vissa lopp som blir fail till förmån till andra. Och senaste tiden har fokus legat på Lidingö: extra långa långpass, dubbla långpass på helgen, terräng, backe…. Alltså inte vara snabb, explosiv på kortare distanser. Så vi kan ju hoppas att Lidingöloppet till helgen ger ett bättre resultat!  Men tänker springa detta lopp med högt mål (under 2:20) och tänka att va kul det vore att det går bra. Jag måste inte klara sub 2:20 för Lidingöloppets 30km långa bana är en bedrift att springa och en härlig upplevelse vare sig man persar eller inte.

Detta blev ett väldigt långt utlägg om Kretsloppet:)

Summa summarum så lägger jag loppet bakom mig, hoppas få till ett annat milslopp med förhoppningsvis bättre tid men i alla fall med en bättre känsla. Och trots allt så blev jag 11:e placerad av över 1000st starter (hur dåligt kan det va?).

Vi vann damklassen och 39:53 är faktiskt nytt pers på just Kretsloppet

Km-tider för loppet:

1. 3:33
2. 3:45
3. 3:54
4. 3:59
5. 4:09
6. 4:08
7. 4:08
8. 4:04
9. 4:12
10. 4:00

0-5km 19:20 min (20sek över tänkt tid)
6-10km 20:33min (1min 33sek över tänkt tid) 

 

Race report: Mullsjö X-trail

Här kommer en liten rapport om senaste loppet. Mullsjö X-trail. Ett lopp som gick i perfekt löparväder!

Detta lopp har jag sprungit en gång tidigare, 2014. Då fick jag en smärre chock över hur kuperad och tekniskt svår banan var. När jag kom i mål den gången på tiden 1:53 var jag galet nöjd. Denna gången visste jag ju vad som väntade… Och även om banan är väldigt krävande så såg jag fram mot loppet för att det är ett fantstiskt fint lopp och man behöver inte lägga så mycket fokus på tiden om man jämför med att springa en ”vanlig” halvmara (då är man ju aldrig nöjd om man inte är snabbare än sitt PB…)

Jag hade ändå ett mål att springa under 1h 45min, alltså hålla ett snitttempo under 5min/km. Det innebär att man behöver springa på ganska bra tempo när tillfälle ges eftersom flera partier går i riktigt lågt tempo.

I starten la jag mig i en främre klunga direkt, låg nog som 3:e dam. Och trots att jag fick stanna två gånger under första kilometerna, först för att flytta på chipet som satt på benet och sen för att ta av det helt, gick de 3 första kilometerna under 4min/km, denna del av loppet går på fin flack grusväg. Chipet var liksom som en större dosa som gjorde skitont runt benet, Jag sprang resten av loppet med chipet i handen, det gick ju det också…

Efter denna lätta start så börjar loppet… Det är backar upp, backar ner, broar, splintar, rötter, skog, stigar så gott som hela tiden. Och det är brant. Jag fick gå ett flertal gånger, och de gjorde alla, på en rad, uppför de värsta branterna.

Jag tog ledningen bland damerna efter bara ett par kilometer och höll ledningen länge men omkring kilometer 17 kom en tjej i kapp bakom och låg hack i häl ett par kilometer innan hon sprang om. Jag önskar och borde kanske tagit upp kampen om förstaplatsen men jag va verkligen helt slut, fick liksom bara fokusera på att fortsätta springa. Jag kände att jag blir hellre tvåa än att behöva ta i mer än vad jag redan gjorde… Dom sista kilometerna va verkligen vidriga, jag var trött och öm i varenda led och kroppsdel.

Kom i mål på tiden 1:40:42, bara dryga halvminuten efter vinnaren. Och fantastiskt nöjd över loppet! Jag hade disponerat mina krafter väl, hade lyckats hålla tempo från start till mål men inte sparat på krutet. Hade heller inte stukat eller vrickat några fötter, vilket jag var orolig innan loppet att jag skulle göra…

Kan verkligen rekommendera detta lopp till alla som gillar utminingar och vacker terräng. Det är dessutom ett otroligt välarrangerat lopp med härlig stämning och fina priser. Alla som gick i mål fick en godisstrut och jag vann utöver det en hel skål med godis samt 500:- Det enda som saknades var medalj.. Det gillar man ju att få med hem:)

 

Kilometertider: 

1.       3:57

2.       3:56

3.       3:57

4.       4:24

5.       4:51

6.       5:07

7.       5:10

8.       4:46

9.       4:59

10.   4:33

11.   4:42

12.   5:08

13.   4:51

14.   4:44

15.   4:51

16.   5:10

17.   5:19

18.   5:01

19.   5:03

20.   4:46

21.   4:52

 

 

Kalmar Malkars Race Report

Sprang detta lopp förra året också, på tiden 1:29:59, då var jag både nöjd och inte så nöjd. Jag hade ju klarat sub 1:30 men kände inte att jag gjort något speciellt väldisponerat lopp. 

I år så hade jag lite mer rutin med mig men hade lite svårt att sätta ett konkret motiverande mål eftersom jag redan sprungit två halvmaror tidigare och varit nöjd med tiderna redan då.

Men kom fram till 4 olika nivåer:

Nivå 4 SUB 1:29 ”skamgränsen”                        Hade ju redan gjort 2 lopp i år under 1:29 så inte ok att göra sämre
Nivå 3 SUB 1:28 ”nöjdgränsen”                         Att göra ett lika väl disponerat lopp som GBG skulle gjort mig nöjd
Nivå 2 SUB 1:27:34 ”persgränsen”                    Att slå mitt pers på distansen
Nivå 1 SUB 1:27 ”drömgränsen”                        En tid under 1:27….                  

Jag hade som plan att iaf försöka klara ”drömgränsen” (för åker man ensam tur och retur i kalmar vilket är över 7 timmar i bil så vill man gärna åka hem med MER än nöjd).

Tänkte starta i tempo 4:05/km och se hur länge det höll för att sedan ligga iaf under 4:10/km och komma i mål på en tid på 1:26:52, snitt 4:07/km.

Loppet gick riktigt bra och jag följde min plan så gott som.

Första milen gick lätt och kontrollerat och INTE för snabbt (tom långsammare än GBG). 40:52min 4:05/km i snitt.

Kommande 5km gick lite långsammare, 4:10/km men där hade jag en km-tid på 4:22 (km 13), vet inte riktigt vad jag fick för dipp där men har för mig att det var en väldigt slingrig kilometer. Kände mig dock väldigt pigg och stark även under denna biten. Även om jag aldrig under hela loppet hade någon att ta rygg på, låg ihop med några killar stundstals under loppet men det var så ojämnt tempo så jag fick köra mitt eget race.

Efter 15km så brukar man ju säga att loppet start ”på riktigt” och det är helt sant. Nu fick jag verkligen kämpa på för att hålla tempo. Trillade över 4:10-gränsen ett par gånger och fick fylla på med lite dextrosol och energigel mot slutet. Dock kände jag mig under km 15-20 så mycket fräschare och piggare än under många andra lopp under den här biten. Jag var verkligen sugen på att fortsätta springa, fortsätta kämpa på. Och nånstans omkring km 17-18 så visste jag att jag nog skulle fixa sub 1:27, hade räknat baklänges och visst att jag låg tidsmässigt enligt plan.

När 20km var avklarad och jag närmar mig mål så ger jag allt jag har det sista och trots att den enda backen kommer just här så fixar jag en snabb sista kilometer, under 4 min/km.

När man springer sista meterna mot mål så ser man den tickande klockan och känslan när man ser att tiden blir under 1:27 är obeskrivlig!!!

Så loppet gick ju fantastiskt bra, över förväntan. Jag är så nöjd över hur jag disponerade loppet och hur jag kämpade på och fick fram tävlingsinstinkten när det blev tufft. Och att jag väl i mål och efteråt kände mig helt fräsch i hela kroppen, inte så mycket som en blåsa eller blånagel!

Banan i Kalmar är flack men med en del knixiga svängar men överlag lättsprungen. Vädret är väl det som kan sätta lite käppar i hjulet. I år var det verkligen världens regnoch åskoväder i stort sett hela loppet, vilket gjorde det väldigt blåsigt på sina ställen samt blev det ganska halkigt på kullerstenen och asfalten. Dock föredrar jag nog detta väder framför stekhet sol som lika gärna kunde ha varit fallet.

En bild som visar det minst sagt regnigag vädret!

Måltid:               1:26:43
Tempo:             4:07min/km
Placering:         7 (precis som förra året)
Km-tider:
1.       4:00
2.       4:04
3.       4:06
4.       4:05
5.       3:59    
6.       4:07
7.       4:08
8.       4:08
9.       4:10
10.   4:05    
11.   4:10
12.   4:09
13.   4:22
14.   4:03
15.   4:09    
16.   4:09
17.   4:13
18.   4:15
19.   4:13
20.   4:13    
21.   3:52

5km                    20:14                 

10km                  40:52                 

15km                  1:01:45  
            
20km                  1:22:48              

21,1km              1:26.43     
          

Målfoto ihop med klubbkompisen Therese som även hon gjorde ett finfint pers under 1:30