måndag 25 april 2016

UT-milen- Race report

I lördags var jag och tävlade igen. Ut-milen 10km. Min tid på detta lopp blev inget att skryta med direkt men tyckte ändå att jag genomförde det helt ok på flera plan.

Bestämde mig för loppet dagen innan och hade inga större tidsmål utan mer som träningstävling. Tänkte att under 40min borde jag klara och det vore ju bra. Men med mina senaste månader av uteblivna löppass (framförallt fartpass) kände jag att loppet kunde gå hur som

Va lite väl nonchalant innan loppet skulle jag säga. Gick till bilen för ombyte lite väl sent innan start. Väl där kunde jag inte bestämma huruvida jag skulle ha linne eller långärmat. Valde långärmat. När jag väl kom till starten och tänkte värma upp behövde jag gå på toa och fick stå en stund i kö för det. Sen ändrade jag mig ang klädvalet, bytte till linne och fick fixa om med nummerlappen. När jag väl var klar för att värma upp var klockan 14.17, med andra 13min till start. Joggade 3 minuter ungefär och ställde mig sen i startfållan. Så alltså ingen uppvärmning, ingen stretch. Springer man en halvmara eller längre än så känner jag inte att uppvärmningen är av lika stor vikt om man nu inte tänkt rusa från start men för ett millopp, ja då gör man bäst i att värma upp innan…

Så den där lätta känslan man brukar ha i början av ett lopp, då det bara flyter på och man flyger fram, infann sig inte alls. Istället fick jag kämpa för att komma in i rytmen/flåset den första biten. Lagom tills jag gjort det så närmade jag mig den omtalade backen… Av många benämnd som mördarbacken. Närmare två km ganska så brant backe uppför, mellan km 4-6.

En bit upp för backen var jag väldigt nära att ge upp, syra i benen och rumpan och alldeles för flåsig mot normalt. Man springer ju för att de är kul och för sin egen skulle. Detta var inte alls kul och jag ville hellre gå hem. Men så vet jag ju känslan när man väl kommer i mål gentemot känslan när man gett upp så jag tänkte om. Sa till mig själv att bara ta mig upp för backen i behagligt tempo, utan att kolla på klockan och bli stressad över tiden. Så km 5 och 6 hade jag noll koll på, vilket visade sig sen hade gått väldigt mkt långsammare än jag räknat med. 4:46/km och 4:50/km… Nästan minuten långsammare än min tänkta snitttempo. Så i backan tappade jag nästan 2 minuter… Där och då fick jag känna att sub 40 idag är det inte tal om.

Dock så var det 4 härliga kilometer efter det. Lite lätt sluttande nästan hela tiden och med mitt långsamma tempo i backen hade jag lätta ben och kunde bara springa på. Körde inte på i 100% eftersom jag inte hade något direkt som sporrade mig till det men låg i 3:45-3:50/tempo, sprang om någon tjej en bit efter backen. När jag sedan närmade mig mål såg jag en tjej till, inte allt för långt framför som såg betydligt tröttare ut än vad jag kände mig så då fick jag energi i kör 100% in i mål. Sprang om henne och in i mål med maxpuls. Det är alltid så jäkla skönt att sluta en tävling med att ha tagit ut sig totalt det sista, då endorfinerna bara sprutar ut.

Måltiden blev 40:24, snitt 4:02/km. Och jag blev 4:e placerad av 11st damer.

Att lägga till ”gör bättre nästa gång” listan:
  • Att alltid värma upp ordentligt innan ett lopp på 10km och kortare
  • Att bestämma i god tid vad jag ska ha på mig
  • Att man ska gå på toa i god tid innan start
  • Att man lägger sig aldrig i ett ”bekvämt” tempo i lopp, lopp ska vara jobbiga och det ska kännas. Även i backar
  • Att inte komma i mål på en snittpuls på 153. Då har man tagit ut sig på tok för lite…
Att lägga till ”bra” listan
  • Att jag inte gav upp när det blev jobbigt
  • Att 8km under 4min/km är bra tävlingstempo
  • Att känna mig nöjd med tid över 40min
  • Att åka på ett lopp och veta att jag inte ska slå nåt rekord och att formen inte är 100%
  • Att benet/vaden kändes bra under och efter
  • Att kroppen fixade att springa långpass redan dagen efter utan några vidare krämpor
  • Att detta lopp gör mig till en snabbare löpare, hade aldrig fixat att träna 10km hemma på 40min
 
Loppet var ganska jobbigt. Fram till 7 km tänkte jag att när jag har sprungit i mål har jag gjort detta lopp och tänker aldrig göra igen. Men strax efter mål var jag redan i färd med att planera hur jag ska springa detta lopp bättre nästa gång!

Och med en sån här fin gåva så är det ju helt klart värt med 350:- för en träning:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar