Återförening

En semester för några år sedan så steg jag och denna fagra man upp i ottan varenda morgon, åkte två mil till den då närmsta crossfitboxen och rev av en saftig wod (vådd). Innan resterande familjemedlemmar ens slagit upp sina små blå. Vilken form vi var i, som två testosteronstinna gladiatoratleter! Det var tider det.. Men sen hände något, vi tappade det helt, gled isär, träningein uteblev, musklerna försvann... Vi glömde adressen till boxen.

MEN så igår kändes det som om glöden tändes igen. Adressen till boxen hitta vi dock inte men jag visade Johannes vägen till stadens friidrottsanläggning! och introducerade honom för Knallens veckoliga intervallpass.

Gårdagens pass var 7st 3minutersintervaller. Ett sånt där pass som ligger långt utanför den behagliga komfortzonen. Med en minuts vila mellan som knappt räcker för att hämta andan. I mitt fall revs intervallerna av i 3:35 tempo i snitt och Johannes va inte så långt efter.

Efter denna pulshöjande aktivitet var det dags för 30min styrka. Lämpligt nog var det teamövningar så vi fick verkligen möjlighet och chans att dela på den svett som producerats under första aktiviteten.  Då 90% av övningarna var saftiga legkillers i alla dess former så var det så att man ville krypa ut från hallen när klockan äntligen slagit 21.00

Min känsla säger att detta inte var sista gången vi river av ett mäktigt pass ihop! Kanske lyckas vi i framtiden även ta oss till crossfitboxen och hitta vägen mot våra forna gladiatorformer!

Bilden ovan är från Kretsloppet för 4 år sedan och inte nånstans kan man se att vi åldrats en dag, helt otroligt:)