Kalmar Malkars 21km. Nytt PR: 1:29:59

I lördags var det dags för årets andra halvmara. Ett lopp jag anmält mig till för att springa utan prestige, utan att ha en tid som jag ”måste” klara. Målet var ändå dock att hålla tempo 4:15min7km och försöka mig under 1:30. Men ville verkligen ha en skönt lopp i kroppen, det var viktigare än tiden.

Sekunder innan start, jag står till höger i bilden i rött linne

Resultat: 1:29:59                   Snitt:4:17min/km                   Placering: 7 av 124 damer

Km-tider:

1. 3:51
2. 4:06
3. 4:05
4. 4:11
5. 4:03
6. 4:10
7. 4:10
8. 4:09
9. 4:13
10. 4:10
11. 4:15
12. 4:19
13. 4:27
14. 4:22
15. 4:27
16. 4:34
17. 4:33
18. 4:32
19. 4:28
20. 4:31
21. 4:13

Tidsmålet klarade jag precis (en hel sekund till godo) men det där med ett behagligt och kontrollerat lopp tappa jag helt.

Snittempot på 4:15min/km skulle hållas jämnt under hela loppet, såväl första halvan som andra halvan. Men givetvis springer jag alldeles för fort i början. Första km en bra bit under 4-tempo! Hur tänker jag då? Men det är det som är så jäkla svårt för första milen känns alldeles för lätt. Jag säger till mig själv hela tiden att spring nu inte snabbare än att det känns lätt, inget flås, ingen mjölksyra. Och det känns inte att jag springer så snabbt men när jag kollar på klockan stämmer det inte alls med min känsla. Så jag låter det rulla på i tron om att hela loppet kommer att kännas lät i detta tempo. Första milen avklarades på 41:08min, snitt 4:07min/km alltså ungefär 8sek snabbare per km än vad jag skulle.

 

Startskottet har skjutits! I högersidan bakom de utländska herrarna, ja  där springer jag iväg, undra just varför det gick för fort i starten...

Men sen blir det så jäkla jobbigt, efter sisådär 11-12km. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som är jobbigt för jag har ingen mjölksyra, är inte överdrivet trött i benen (även om det känns, speciellt i vaderna). Det är nog mkt mentalt att jag fortfarande har en mil kvar…Så tempot dalar ordentligt och det blev återigen ett sånt där lopp där jag tänker på miljoner anledningar till att bryta, där jag får ändra om helt från ett visst tänkt tempo till att bara ta mig i mål. Andra milen avverkades på 44:28min, 12sek långsammare per km än tänkt tempo. Sista km håller jag dock tempot uppe 4:13/km men då vill jag bara bli klar, komma i mål.

Dock hade jag en blåsa under foten, en rejäl sådan som gjorde för jäkla ont under större delen av loppet. Den både kom, sprack och kom igen. Och så hade jag en sedan tidigare en blånagel som börjat lossa och skar in i stortån, vilket gjorde ännu ondare än blåsan. Den hade skurit sig in i tån så det blödde och nu har den snart trillat av. Så där har jag ju lite att skylla på.

Sen va vaderna väldigt stumma, vilket jag kännt av även under veckan. Kanske borde vilat lite mer? Jag sprang/joggade 4 dagar av 5 innan loppet varav en av dagarna var tufft, 5km testlopp. Kanske borde filat in en liten benmassage veckan innan?

Summering:

• Väldigt nöjd över att klarat målet sub 1:30. Ännu mer nöjd att jag än en gång inte bröt när det är som värst. Nöjd över att kroppen känns fin och skadefri efteråt. Och jag satte återigen ett nytt PR!
• Återigen: spring långsammare i början! Så mkt skönare känsla när man gör sin andra halva snabbare än sin första

Trodde faktiskt inte i slutet av loppet att jag skulle klara mig under 1:30 men när jag springer in mot mål ser jag att det är några ynka sekunder kvar till 1:30 så jag sätter fart och spurtar som aldrig förr, vart kom den energin ifrån då? Springer över mållinjen precis närklockan slår över men hade marginalen på min sida denna gång:)

Att inte springa ut med armbågarna är verkligen något jag jobbar på och som jag inte kan neka till att jag måste jobba vidare på....