Göteborgsvarvet 2015

Väldigt många förstår varför jag inte är det minsta nöjd efter min tid/mitt lopp i lördags, speciellt de jag tränar ihop med.

Men ännu fler undrar HUR kan jag inte vara nöjd med en tid på 1:32, det är ju hur bra som helst! Så låt mig förklara

Jag är väldigt nöjd och stolt över att jag, Michelle Schnellbacher kan springa ett halvmaraton på tiden drygt 1,5 timma. Alltså i hälarna på Sverigeeliten. 1:32 är ju sjukt snabbt, så långt. Jag som tidigare knappt ägnat mig åt uthållighetssport alls. Många löpare har ju mkt idrottsbakgrund, har dom inte varit friidrottare av nåt slag så har de cyklat, simmat, spelat fotboll, orienterat, åkt skidor… you name it. Jag har ju hållt på med hästar och då sitter man ju batra på och hästen gör jobbet, eller? (skämt å sido). Dessutom med alla de skador jag hade i unga år: krossat bäcken, brutet lårben bla bla som fortfarande finns men kvar av (tex ett väldigt snett bäcken…) Jag är heller inte singel, 20 år utan barn som kan träna precis när jag vill och hur mycket jag vill. Jag har heller ingen tränare/coach som säger vad och hur jag ska träna. Har aldrig tränat löpteknik eller gått efter träningsprogram.

Så med ovan ord så är jag mer än nöjd och stolt över mina resultat i löpningen OCH att jag springer en halvmara på 1:32! Jag kanske är en naturbegåvning? Eller är jag bara envis? Kanske en blandning… toppat med väldig målmedvetenhet.

Men jag kommer ändå aldrig vara nöjd med mitt lopp i lördags eller tiden den dagen.

Med senaste tiden resultat på milen 38:07, 38:59 och 40:35 (kuperat) med ett snittempo på 3:45-3:55 så bör jag om man räknar om göra en halvmara med ett snittempo på 4:05-4:15, alltså 1:25-1:29. Jag har haft bra nivå på träningen med regelbundna intervaller, regelbunda långpass etc etc. Jag har hållt mig skadefri och frisk.

Förberedelserna innan var enligt plan: sova ordenligt, äta ordentligt. Bra kläder. Vädret på tävlingsdagen var nästan ultimat. Jag hade en fantastisk syster (med sambo) som sprang över halva Göteborg för att förse mig med vätskedryck. Jag hade proppat BHn full med russin, godis, nötter och dextrosol. Jag startade i elitledet så jag behövde inte ödsla energi på att springa om folk. Jag hade en plan att hålla. Va pigg, fräsch och frisk på tävlingsdagen. Alltså allt var som upplagt för ett riktigt bra lopp och definitivt en tid under 1:30, jag kan nog säga att jag ville komma in på 1:25-1:27.

Så vad hände då?

Startade loppet som jag hade tänkt. Skulle ligga i ett tempo omkring 4:10 men om det kändes lätt springa på lite mer men det måste kännas lätt och behagligt. Första 10km, tempo 4.09 i snitt, allt enligt plan. Men redan efter första milen började det gå trögt. Hade inget tryck i kroppen, inte den där motivationen att pressa mig, ingen lust alls att pressa på och springa sådär snabbt som jag egentligen gillar. Tänkte att jag saktar ner lite och kommer igen. Men jag kom inte igen. Kommande 5km snittade jag 4:23, alltså hela 10sek under tänkt tempo… Börja räkna baklänges vad jag behövde springa resterande lopp på för att komma in i tid.. Precis strax över 4minuterstempo fick jag det till.. Nä fy, de går aldrig.. Funderade på om jag skulle bryta. Men nej bryter jag bara förlorare och bryter man en gång så är det lätt att göra det nästa gång igen när det går tungt. Nä jag skulle i mål men tiden strunta jag fullständigt i. Jag kommer vara lika missnöjd över en tid på 1:30 som 1:32. Så resterande 10km saktade jag ner ännu mer, lät löpare för löpare springa förbi, tappade omkring 50 placeringar. Ser dessutom sur ut på varje foto som togs på mig (det brukar ju sprudla löparglädje om mig i loppen ju!).

Så väl i mål på tiden 1:32:04 var jag bitter och besviken, inte mest över tiden utan över loppet i sig, känslan jag hade. Men jag visste det redan efter 15km så jag hade nästan redan gått vidare och börja planera framåt, nästa lopp etc…

Jag kommer inte att vara nöjd över mitt Göteborgsvarv eftersom jag kan bättre. Men stolt över att jag i världens största halvmaraton placerar mig som nr 100 av 16142 startande damer. 83:e bästa svenska. Bästa tjej från Borås (tror jag). Det är jäkligt kul och sporrar mig till att träna, springa fler lopp. För en annan dag och ett annat lopp ska jag fixa sub 1:30

Och det jag gläds allra mest är att jag tog mig i mål fräsch och skadefri. För även om det är skoj att tävla så är det träningen, mina löpturer med Cillen och med vänner den största delen.