Lidingöloppet

På lördag står jag förhoppningsvis på startlinjen till Lidingöloppet!

Dock börjar jag nu få kalla fötter över om jag kommer att fixa det… Jag har inte kunnat löpträna så mkt som jag önskat och bara varit gång med löpningen ett par månader efter skadan… Endast två pass över 20km har jag fått till. Inför förra årets Lidingöloppet hade jag nog sprungit ett 10tal… Och löpning är ju verkligen en färskvara! När jag sprang i Mullsjö 21km kände jag att jag verkligen inte hade klarat 9km till den dagen… Men det var å andra sidan ännu tuffare terräng än vad jag minns Lidingö.

Sen är jag liten smula orolig för knät. Provsprang 10km igår (första löppasset på över en vecka) och det känns ju ansträngt på nåt sätt. Inte smärta men nånting känns... Fast jag känner nog efter vääldigt mkt just nu.

Jaja, nu finns i vilket fall som helst ingen mer möjlighet att påverka formen. Den är vad den är.

Sen är jag alltid nojjig över vilka skor jag ska ha. DET är problemet när man har för många skor. Det lutar åt mina Kinvara, dom känns riktigt bra. Dock har jag inte sprungit jättemånga pass i dom och definitivt inte speciellt långa... 

Har inte som mål att slå förra årets tid på 1h och 35min, verkligen inte. Tar jag mig runt och i mål så är ju 30km ändå 30km! I ett annat läge med bättre uppladdning hade jag siktat ner mot 2h och 30 min men det finns fler år att nå detta mål!

Förra året var jag grymt nöjd efter avklarat lopp!