Ja senaste två veckorna har det varit julledigt. Från såväl jobbet som seriös träning. Sprungit har jag gjort men det har bara varit "golöpning", dvs lugna skogsturer med Cillen i skogen, långpass och lite transportlöpning hit och dit.
Inga fartpass, inga intervaller utan bara njutit av att springa i dagsljus och vara ute och lufsa. Kvantitet föra kvalitet skulle man kunna säga. För i förra veckan blev det över 10 mil, det hör inte till vanligheterna, tror det hände en enda gång under 2015.
Stort bidragande till det var dock att jag på nyårsdagen kom på den briljanta idén att springa ut till Fristad och hämta Celtic som varit där över nyår. Tänkte att de kunde vara lite mysigt att springa ny sträcka och det var ju "bara" 16km enkel väg och så kunde jag stanna hos Mia och ta igen mig lite. Det vara inte en så fantastiskt bra ide kanske... Redan efter 4km funderade jag på att vända hem och hämta bilen men envis som jag är så gjorde jag inte det. Det var inte ens minus ute och jag hade klätt mig i mina varmaste vinterkläder... Och ryggsäck på det. Tyckte jag var smart som tog mina icebugs (dubbskor) men grejen var den att hela vägen var barmark så då är dom inte vidare komfortabla att springa i. Hade dock ett par extraskor med mig som jag bytte till innan jag sprang hem men hur tänkte jag när jag tog mina terrängskor? Dom är ju lika usla på asfalt dom... Sen hade jag sån sjuklig huvudvärk hela vägen tillbaka, kunde ju tro att de va bakfylla efter nyår men så speciellt mycket hade jag inte druckit, kans dock ha var sömnbrist eftersom vi inte var hemma förrän vid 3-snåret dagen innan. Eller kanske energibrist, åt frukost nån timma innan jag stack i väg (och hade ett par energibollar i ryggan) och tänkte att de skulle räcka men tänkte väl inte på att jag skulle vara hemma efter fyra.. Jaja, jag tog mig dit och jag tog mig hem, över 32km och duschen efteråt och kvällsmaten sen va så goda att det nog va värt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar